Och jag vill bara känna hur det känns tänka tillbaka bara minnas vår sekvens.
Fick kvällsbesök av Isak som hade tagit med sig gofika.
och sen kan du hålla om mig när vi somnar.
Hej förkylning kan du lämna min kropp, tack på förhand.
Känner en känsla någonstans. Din kropp den rubbar min balans. Ska vara ärlig nu, kan inga danssteg. Och vill du glida gratis så har du kommit fel. Jag menar kolla, jag har ingen stil, men du borde sett att jag var full liv. Vill du att jag ska vara din svans, då har jag inte någon chans. För jag är inte den som ställer mig på knä, jag vill stå rakt upp och se dig som du är. Du kommer fatta när jag vänder med ett kliv, att jag var den som var full av liv.
Bankat ner mig framför massa dokumentärer (checka Maskinen: Grillspetskompetens), äter nudlar, dricker honungsté och boostar mig med c-vitamin i form av ett berg apelsiner. Hade jag varit hemma i Bäsksele hade mamma kommit hem med glass och sagt att jag får äta hur mycket jag vill. Men förhoppningsvis har febern släppt till imorgon, det är nämligen så att jag ska fira min kära vän som fyller 23. Ska ta premiären för grillning också, längtar så!
Today: Middag på dejt med efterlängtat sällskap, därefter poesitävling med William, Olof och Kalle. Bar sedan iväg för utgång på scharinska, där jag dessutom fick ett riktigt fint erbjudande. En onsdag svår att slå med andra ord.
Så var det dags. Kanske krävs det mer disciplin, ansvar och tålamod än någonsin tidigare, men förhoppningsvis väntar goda resultat som är värda att offra sig för. De två månaderna framöver kommer jag att befinna mig i min egen lilla bubbla och lägga allt annat än just det vid sidan om. Därmed den halvsega uppdateringen från min sida, men när jag väl återkommer så är det till tusen. Håller inte riktigt med det kända ordspråket, men som man säger; den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!
And my head told my heart, let love grow. But my heart told my head, this time no.
Hur gör man rätt om man inte ens är säker på att man har gjort fel?
Har kommit på mig själv att försätta mig i något sorts tomgångsinne då jag de senaste dagarna försökt stänga av allt. För det enda jag sett är evigt långa jobbveckor och ingen timeout. Less på livet, med andra ord. Fikahänget på Costas ikväll blev min räddning. Det känns helt okej nu, jag överlever nog.