03.08: Hade tänkt mig en lördagskväll för mig själv men vid tiotiden pallade jag inte längre och gjorde mig i ordning för att möta upp på tc. Lyckad kväll, men ack vad min kropp egentligen behöver vila. En annan gång, som man brukar säga. Klokt nog tackade jag i alla fall nej till efterfest och ligger nu hemma under två täcken och överväger att skippa morgondagens planer. Istället ska jag sova som en stock tills det är dags för jobbskjortan och kassabandet. Godnatt på er.

Update 02.50: Älskar livet när katten snarkar och man har inte samvete nog att väcka/knuffa ner henne. Kommer bli en lång natt.

Skämtar inte, jag svävar på moln och bannemig om någon tar ner mig därifrån.

Ikväll har jag bankat ner mig framför hockey-VM med cola, pizza och marabouchoklad. Riktigt slö men så himla värd fredagskväll, orkar helt enkelt inte mer än det efter en veckas jobb. Allt som borde göras tar jag tag i en annan dag, herå!

Såhär känner jag mig just nu. Fri tolkning på det.

Blev bjuden på tacopaj hos André idag, god middag men som nog skulle kunna bli ännu mer lyckad om inte jag alltid ska vara där och sabba när vi lagar mat ihop. Sen blev det kaffe vid hamnen innan jag drog ut på min första riktiga löprunda ute i år, grymt härligt. http://open.spotify.com/track/2MQqubujRWJhQOcTRGC6eN

Klockan är strax efter tio och jag ligger redan till sängs på en lördagkväll. Tackade nej till två fina födelsedagsfester, utgång och biobesök för att spendera min lediga tid efter jobbet med att göra just ingenting. Med telefonen på ljudlöst och några avsnitt av Fringe och New Girl så känns det helt okej. Får inget som helst grepp om den här virriga människa som påstås vara jag, så ska ge ett försök att pussla ihop ett och annat och vara tillbaka fit for fight inför kommande vecka.

Har inte längre någon ro i kroppen och jag har inte sovit en hel natt utan att vakna på jag vet inte hur länge. Kanske är det att det börjar gå mot sommar och ljus, kanske är det något annat. I varje fall har jag spenderat kvällen över en fika på Waynes med några vänner, sedan blev det häng vid hamnen framåt midnatt. Nu sitter jag hemma och funderar på att ta en sväng i mörkret för mig själv och rensa huvudet på tankar. Det är någonting med kvällspromenader.

Att fråga dig om du sovit gott känns så slentrianmässigt och fel, trots att jag verkligen undrar. Så jag flyttar istället närmare och bara tittar. Ju längre ifrån dig jag är känslomässigt, desto närmare får min kropp vara. Ett obegripligt lugn, men samtidigt en sådan ohanterlig storm. En del av mig hoppas på en undergång, det är jobbigt att tycka om. Jag tänker på, längtar efter. Men det är ansträngande att göra ansträngningar. Och det är skrämmande att vilja. Vill inte förlita mig, bli beroende, fastna och ta för givet. Det är smidigare att låta dekadensen ta en, men olidligt att leva med allt självhat som följer. Vi vet båda två att gränsen går där någonstans mellan lakanen, så jag väljer att flytta lite närmare och hålla tyst – allt för att förneka att jag, den där lilla stunden, var naiv nog att tro att det skulle kunna vara enkelt. Vi nöjer oss med att stå och hångla på startlinjen. Utan mål i sikte. http://open.spotify.com/track/189gb58kHUdS5MdLBcz18f

Hemma i Umeå igen. Har kommit i någon sorts svacka och vet inte riktigt hur jag ska orka med allt dagarna framöver. Men nej, nu får jag sätta ner foten. Bocka av saker på att-göra-listan. Börjar med att säga godnatt sju minuter i tolv, tända sänglampan och läsa en bra bok som jag snodde från mammas bokhylla.